Skrivet av: Sven Wennerström | 21 november, 2013

Passa-på-flygning i Skånskt vinterlandskap

DSC_0957

Det är november och den skånska vintern har gjort entré. När prognosen plötsligt visar flygbart väder måste man passa på – nästa gång kan mycket väl bli i maj eller så. Nu passade det dessutom så bra att min gode vän Oscar och jag pratat om att ta en runda i luften och när prognoserna för onsdagen började se fina ut så lyckades vi turligt nog få ihop det med både flygplan och arbeten. Det är för övrigt Oscar som står för bilderna i det här inlägget.

Fordonet för dagen blev klubbens DA-40, som jag inte har flugit sedan inflygningen blev klar för lite mer än en månad sedan. Kanske var det inte alldeles förtroendeingivande att jag fick leta i långa stunder efter dräneringsventiler och knappar och grejer när checklistan skulle utföras…

Vädret såg bra ut för hela södra Skåne så vi grovplanerade en rutt, hoppade in i planet och bad tornet om att få passera ut via Svedala. Luften var lugn och fin och vi klättrade snabbt till 1 500 ft, där vi stannade för att hålla oss under Malmö TMA. Från Svedala bar det av för en sväng över Falsterbonäset innan vi satte kurs mot Malmö och klättrade upp till de 2 000 ft som rekommenderas i AIP för flygning över staden.

DSC_0963

Ner på 1 500 ft igen och vidare mot Stångby för att titta på Oscars hemmahus

DSC_0971

Även jaktmarkerna i närheten av Örtofta och ankbeståndet i dammen skulle inspekteras

DSC_0981

När fåglarna var tilltittade satte jag kurs mot Lund och ropade upp Sweden Control för att få 2 000 ft över centrala lund. Som vanligt var det inga problem, vi fick snabbt en transponderkod och vår klarering för att titta på Lundagård, universitetet och domkyrkan

DSC_1003

Efter lund kände vi oss ganska nöjda, sjönk ner under kontrollerad luft och satte kurs tillbaka mot Sturup. På vägen fick vi syn på bygget av det nya MAX IV-laboratoriet, som väl är det absolut häftigaste som över huvud taget håller på att byggas i Sverige just nu. När den är klar om ett par år kommer här att produceras synkrotronstrålning så det står härliga till.

DSC_0995

Det var ingen trafik i området så vi fick klart landa i princip direkt. Eftersom jag fortfarande är lite nybörjare på planet valde jag flyga ett så standardmässigt varv som möjligt och anslöt medvinden istället för att gå direkt in. Det blev en rejäl päronsväng till final och en blick på vindpilen visade orsaken – jag hade nästan 30 knop i baken när jag började svängen. Jag makade mig rätt på glidbanan och under 300 ft var vinden mer beskedlig och det blev till slut en riktigt fin landning.

Facit för dagen blev en timmes riktigt härlig flygning.

Skrivet av: Sven Wennerström | 1 november, 2013

Två år till

I går tog oktober slut och det gjorde också mitt SEPL. Men, misströsta icke ty jag har under de senaste tolv månaderna flugit mina timmar, varav minst en med lärare (i samband med att jag flög in mig på DA40) samt fått en krumelur i certifikat, loggbok och blankett av en av Transportstyrelsen utsedd inspektör.

Två år till av flygning ligger framför mig! Eller… om ett år ska jag ha nytt cert och ungefär samtidigt i tiden är det dags för nytt engelskprov. Men i stort sett så!

Skrivet av: Sven Wennerström | 7 oktober, 2013

Hej lilla vän

07072013-DSC_8045

Sådärja. Då är man klar och färdig för att få flyga klubbens Diamond DA40 TDI. Det är ett modernt plastflygplan med dieselmotor och glascockpit av typen Garmin G1000.

Processen var föredömligt enkel. Själva inflygningen delades upp på två tillfällen. Dels för att det är listigt att ha lite tid på sig att komma på frågor och fundera över om något är oklart och dels för att det blåste något så förbaskat när vi flög första gången. Inga problem på höjd, men den mekaniska turbulensen på låg höjd var inte att leka med.

Planet är riktigt kul att flyga. Det är kvickt i rodren och kräver att man är rätt aktiv med spaken. Samtidigt är roderharmonin fin och planet beter sig mycket förutsägbart. Det som tog lite tid att komma underfund med var att skevroderbromsen är rätt kraftig och att vart och ett av de två stegen klaff ger brutala effekter. Förste steget får planet att stiga som en ballong. Andra steget får det att sjunka som ett piano.

 

I dag var det lite lugnare i luften och vi körde en dryg halvtimme i varvet: några landningar med och utan klaff och ett par bedömningslandningar. Därefter blev det tre varv på egen hand innan den eftertraktade raden skrevs in i loggboken.

 

Skrivet av: Sven Wennerström | 30 september, 2013

Svärfarsflygning över Skåne

28092013-IMG_2613

Det var en nära nog perfekt morgon för att flyga. Klarblå himmel och behagligt svalt. För en sekund övervägde jag och svärfar om vi skulle köra nercabbat till flygplatsen, men morgonkylan var lite för bitande. Planen för dagen var att ta en runda över svärföräldrarnas gamla gård, vidare över svärfars föräldrahem för att sedan avsluta med ett par varv över nuvarande huset på sydkusten.

När jag ringde Sturup-tornet för att få en utpassering var valmöjligheterna fullständiga. – Det är ingen vind och ingen trafik, du kan välja bana och upasseringspunkt hur du vill. Eftersom planet behövde tankas valde jag bana 11 som ligger i anslutning till tankstationen. När vi stod uppställda och fått klart att starta hade dock vinden friskat i och vi hade 8 knop snett bakifrån. Ett snabbt överslag och jag insåg att rätt åtgärd var att begära bana 29 i stället, vilket inte var några problem. Vi fick klart start, höger ut och i en stigande sväng passerade vi terminalbyggnaderna på vägen mot utpasseringspunkt DOMEN som är en väl synlig radaranläggning på Romeleåsen.

28092013-IMG_2625

Den skånska landsbygden är ett gytter av gårdar, åkrar och småvägar. Även om det öppna landskapet gör det lätt att navigera, är det inte helt trivialt att hitta rätt hus när man är ute och flyger. För att vara på den säkra sidan lade jag in gården vi skulle till som en egen waypoint i planets Garmin 430. Ni vet väl förresten hur man enkelt får fram GPS-koordinater till vilken som helst punkt på kartan? Det är bara att högerklicka på punkten i Google Maps och välja ”Vad finns här?” i menyn. I sökrutan uppenbarar sig då koordinaterna och genom att till exempel använda den här sidan kan man enkelt konvertera dem till grader-minuter-sekunder-formatet som Garmin vill ha för inmatning.

28092013-IMG_2616

När vi identifierat gården snurrade vi ett par varv, som blev ovala för att hålla avståndet till några av alla de vindkraftverk som numera står nästan överallt. Att spana på hus från ovan är ju som bekant ett utmärkt sätt att flyga ihjäl sig, så jag koncentrerade mig helt på flygningen medan svärfar skötte spanande och fotografering.

28092013-IMG_2628

Efter ett par varv fortsatte vi i riktning sydväst och gjorde om samma procedur vid svärfars föräldrahem. Dock utan GPS-stöd eftersom det finns gott om landmärken i närheten. Slutligen följde vi kusten till huset, där resten av familjen stod och vinkade. De fick ett par vingtippningar tillbaka. När vi var nöjda återstod bara att flyga upp mot inpasseringspunkten SLIMMINGE, lyssna på ATIS och ropa upp tornet med avsikt att landa. Även denna gång fick vi välja bana efter eget huvud – lite sidvind fick bli priset för kortare taxiväg när jag valde bana 35. Den enda trafiken i området var flygskolans PA-28 som låg i varvet på den andra banan, så det var bar att flyga rätt på och ansluta bas.

28092013-IMG_2632

Sammanlagt blev det en timmes riktig propagandaflygning i perfekt lugn luft och nästan obegränsad utsikt över Skåne.

28092013-IMG_2634

Skrivet av: Sven Wennerström | 9 september, 2013

Klubbdag på Sturup

DSC_8661

Söndag och solen skiner. En dag som gjort för flygning, vilket klubbens medlemmar tycks ha tagit fasta på.

Själv gjorde jag sällskap ut till Sturup med Erik och Stefan, som jag kvällen innan hade sprungit Midnattsloppet tillsammans med. Kanske inte så mycket tillsammans med Stefan, eftersom han var lite drygt en minut snabbare än jag. Per kilometer. Erik skulle göra en utcheckningflygning och skriva tekniskt prov. Min och Stefans plan var att hänga lite med andra flygare på klubbdagen, käka lite korv och utbyta skrönor.

DSC_8660

Erik gjorde daglig tillsyn på LLP innan han drog ut den ur hangaren, stuvade in flyglärare och Stefan och gav sig iväg.

DSC_8665

Glädjande nog tömdes hangaren raskt på plan under förmiddagen och jag tror att alla planen var ute och luftades under dagen. En tom hangar är en bra hangar. Klubbkompisar dök upp och flera hade med sig familjen. Grillen gick varm och vi fick till och med besök av en livs levande flygledare som letat sig ner från tornet. På bilden nedan är det klubbens kassör med familj som undersöker GPD:

DSC_8663

Det blev inget fluget för min egen del, eftersom jag hade dottern med mig. Hon är i en ålder då hon utforskar den egna viljan och det är väldigt troligt att den viljan inte omfattar att sitta still i ett flygplan med hörselkåpor på. Däremot fick jag tillfälle att köpa ett par kartor över Danmark och Tyskland i den mycket trevliga pilotshoppen. Dessutom verkar det äntligen som det blir av med ett nytt kurstillfälle för den tekniska utbildningen på klubbens DA40.

Skrivet av: Sven Wennerström | 3 september, 2013

Nytt medical

Det blev en hektisk dag. Helt självförvållat (givetvis) hade jag väntat till sista sekunden med att förnya mitt medical. I dag var det dags att ta itu med förnyelsen på allvar. Efter en snabb räd till Synsam för att få ett färskt dokument som säger att jag ser perfekt med linser/glasögon och är fullständigt blind utan, blev det att styra kosan mot Helsingborg. Där fanns den enda flygläkaren som hade tid att fixa undersökningen innan sista dagen på mitt gamla medical.

Sa jag den enda? Inte riktigt sant. Flygläkarkliniken i Lund hade gott om tider, vilket kanske inte är så märkligt eftersom de är 1000 kronor dyrare än alla andra. Hon som jag talade med över telefon skämdes så mycket att hon helst inte ville säga vad prislappen var…

Undersökningen gick bra och jag ansågs vara frisk nog att flyga vidare. En nyhet jämfört med förra gången var att läkaren själv skrev ut det nya certifikatet. En klar förbättring jämfört med att Transportstyrelsen ska göra jobbet (och lägga på sedvanlig kopieavgift på ett antal tusen kronor (nu skulle det inte förvåna mig om det dyker upp en räkning därifrån också, även om flygläkaren lovade motsatsen)).

Nästa administrativa sak att ta hand om blir en flyglärartimme och förlängning av SEPL innan oktober är slut.

Skrivet av: Sven Wennerström | 25 augusti, 2013

LFK 80 Fly In

LFK80

Det var på håret att det alls blev någon flygning till Linköping för att besöka flygklubbens Fly In. Planet som jag bokat sedan länge hade stått still nästan en månad i väntan på en ny motor och fram till för en vecka sedan såg prognosen inte särskilt positiv ut. Men så sent i fredags kom utskicket om att den nya motorn var påskruvad och färdig att använda.

Oklarheten kring planets status i kombination med en lite speciell vecka med inskolning på förskolan hade gjort att jag skjutit på att göra färdplaneringen. Först efter nattning och löprunda i fredags kväll  fanns det tid för kartor och driftfärdplaner. Strax efter elva skickade jag in färdplanerna via Arowebben och några minuter senare kom bekräftelsen per SMS.

Är det något som jag verkligen inte tycker om är när det blir stressigt och ont om tid när man ska iväg med planet. Trots att jag planerat för att vara i god tid på Sturup och komma iväg så att jag skulle vara framme en stund innan tio, så staplades småförseningarna på varandra och till slut stod jag där och funderade på om jag skulle behöva ringa och skjuta på den planerade avgångstiden en stund. Men att komma iväg sent skulle innebära ännu större bry framme i Linköping, med risk för fallskärmshoppare i luften över fältet. Så jag lastade in allt i planet, gjorde en raggarstart och brummade iväg till tankstationen, som just i dag tycktes ligga ännu längre bort än vanligt. Efter tankningen blev det en mer noggrann genomgång av checklistorna och med en minut till godo ropade jag upp, fick en transponderkod och klart starta från den lilla banan som ligger precis i anslutning till tankstationen.

Starttiden blev precis klockan åtta på morgonen. Det var lugnt och fint i luften och måttligt med trafik. Tämligen omgående fick jag klart att fyga direkt mot min destination och att klättra till min begärda level 55. Väl på väg i stadig och vältrimmad stigning med nosen mot min destination släppte stressen och jag pockade ihop kartorna och lade in färdplanen i Garmin 430:an. Både Kristianstad och Växjö hade stängt, så jag stannade hos Sweden hela vägen fram till Östgöta.

Någonstans här är det också läge att smyga in en ursäkt för bildmaterialet i den här bloggposten. På uppresan låg kameran i bagageutrymmet och gjorde precis exakt ingen nytta alls. Väl uppackad visade det sig att något geni (jag) endast hade packat ner ett enda objektiv. Nämligen en fast och fin 35 mm. Hur bra den gluggen än är för söta bäbisbilder, så kan det vara det allra sämsta valet för att plåta en flygdag. Nog om detta.

Bortsett från att jag fick ducka för ett par molnstrimmor som låg precis på min höjd var flygningen händelselös. Den nya motorn surrade på med perfekt jämnt varvtal. Luften var sval (11 grader på Sturup när jag startade) och lugn. Höjdmätarnålen låg som fastlimmad och när jag hittat rätt vinkel mot vinden var allt som behövdes att då och då peta lite på yoken för att behålla HSI-nålen precis i mitten.

När jag skiftat Sweden-frekvens strax norr om Växjö började det dyka upp allt fler som var på väg till Linköping. Jag skrev en liten lista över de beteckningar jag hörde för att ha lite koll på andra plan som skulle konvergera ju närmare Linköping vi kom. Jag skiftade till Östgöta kontroll, sjönk ner under kontrollerad luft och började lyssna in Saab radio. Det var en del trafik i luften, men alls inte kaotiskt. Det som vållade lite huvudbry var att Saab-fältet saknar taxibana parallellt med banan, vilket gjorde att alla landande plan behövde backtracka tillbaka till parkeringen. När jag passerat inpasseringspunkten Hovetorp, låg det två plan och snurrade på olika platser i varvet och väntade på att banan skulle bli fri. Dessutom var det ett plan in norrifrån som skulle hinna före mig. Jag bestämde mig för att vänta en stund över Golfbanan.

När trafiken började avveckla sig kring fältet, satte jag kurs mot värmeverket som syntes tydligt, korsade banan och sjönk ner till trafikvarvshöjd för att ansluta medvinden. Strax innan jag svängde bas såg jag hur Safiren som var före mig precis hade landat. Jag förkortade varvet en smula och gjorde en sjunkande sväng från medvind till final, satte hjulen i backen och rullade ut lagom till den taxibana där Safiren och Bertil Yngve stod och väntade. I gemensam trupp taxade vi tillbaka till flygklubben och ställde upp oss på gräsparkeringen. Safiren vek av till vänster för att ansluta den mäktiga samling saffar som stod för sig själva och sken.

En svag men envis motvind och snurrandet över golfbanan gjorde att flygningen tog tio minuter längre än planerat, men för övrigt gick allt perfekt enligt plan.

Safirträff

Efter parkering och inskrivning visade det sig att jag hade en mottagningskommitté på plats. Föga förvånande hade Richard sökt sig till en plats där det vankades flygplan och strax efteråt anslöt även Martin. Tillsammans utforskade vi markutställningen och sprang på Johanna som använde sitt marknadsföringsgeni till att raskt fylla upp tiderna för provlektioner. Den mängd övertalning som krävdes för att få Richard att skriva upp sig får räknas på kvantnivå…

Publiken

Inför flyguppvisningen tog vi oss bort mot grässlänten framför gästparkeringen. Det är svårt att tänka sig en bättre inramning för en flygshow än ett trettiotal influgna kärror som står i gröngräset under en vackert blå sensommarhimmel. Programmet var föredömligt rappt och innehöll i stort sett inga transportsträckor. Biltemas Spitfire var naturligtvis huvudnumret men inte långt efter kom den fantastiska uppvisningen med B17 Blå Johan (som jag skrivit om tidigare).

DSC_8458

Efter uppvisningen blev det lunchburgare och lite allmänt drällande. Richard försvann iväg för sin flygtur. Jag sprang på Lae, som också bloggat om dagen. F dök upp med barnen och mitt i alltihopa träffade jag på J, en gammal musikkompis från gymnaiset. Tiden gick fort och snart var det dags att smyga in i klubbstugan och skriva ut en väderprognos och börja fundera på hemfärden.

Spitfire

Richard hjälpte mig att knuffa planet en bit, jag stod parkerad precis framför en liten upphöjning med en sten på, och när vi sagt hej så startade jag och taxade till tankstationen. Med fulltankat plan riktade jag nosen jag mot banan. Precis när jag var på väg ut på banan öppnade Linköpingstornet och det blev viss förvirring på radion. Det löste sig dock efter lite yrvaket radioprat. Jag kom iväg och min färdplan aktiverades.

Under hemfärden var det en hel del stackmoln och jag valde att hålla mig under dem. Termiken gjorde att jag ständigt var tvungen att passa på höjdhållningen, så det var mer slitsamt än uppfärden. Dessutom var jag nog lite tröttare än vad jag ville erkänna för mig själv, för jag gjorde en del småfel. Jag upptäckte också en del slarv i planeringen från kvällen innan som jag var tvungen att korrigera under gång. Inget allvarligt dock, men irriterande. Kanske skulle jag stannat kvar i Linköping över natten och åkt utvilad, men risken hade väl varit att det hade gått sådär med den senare delen av den planen.

Hemfärd

Kronoberg och Kristianstad var stängda den här gången också. Mer medvind än vad jag räknat med och tillåtelse att göra en direktinflygning på Sturup gjorde att jag var framme ett par minuter snabbare än vad som var planerat. Planet – klubbens trotjänare – hade skött sig exemplariskt och fick en omgång med tvättsvampen innan det nattades i hangaren.

Till slut: ett stort tack till LFK som stod för ett fantastiskt arrangemang. Det var första gången jag flög till Linköping och det var första gången jag kom luftvägen till ett Fly In. Organisationen var förstklassig – vart man än tittade så stod det en vänlig människa i gul väst och visade vägen och svarade på frågor.

Skrivet av: Sven Wennerström | 13 augusti, 2013

Fran Bera i Aopa Pilot

Minns ni Fran Bera? Damen jag träffade under den magiska resan till San Diego och som jag tidigare skrivit om. När senaste numret av Aopa Pilot dök ner i brevlådan var det lite extra kul att se Frans glada leende på sista sidan: bilen är klickbar för en mer läsbar storlek.

Fran Bera i Aopa Pilot

Fran Bera i Aopa Pilot

Skrivet av: Sven Wennerström | 9 juli, 2013

Inspektionsrunda

skåne

Ibland kan det vara bra att ta en tur för att kontrollera att Skåne ligger kvar där det ska. Så sagt och gjort: jag stuvade in mig i SE-GPD och satte fart på en liten runda över slätten. Förutom att få flyga en stund över det vackra landskapet hade jag även en liten baktanke med flygningen. Jag har lovat bland andra svågern och en kamrat en runda och båda hade vissa önskemål om vad de ville se från ovan. Då vore det ju synd att behöva leta bland fält och pilevallar och mycket bättre att verka kompetent och hitta grejerna på en gång. Därav en liten rekognoceringsrunda.

DSC_8047

Kameran fick följa med för några skott på måfå ut genom rutorna.

Efter tankning ställde jag upp och lättade från bana 35, ut via domen och vidare öster ut mot Sjöbo och Österlen. För att inte flyga helt på måfå hade jag noga ritat in rutten på kartan och gjort en driftfärdplan. När man ändå ska ut och borra lite hål i luften, kan man lika väl använda tiden till att slipa på precisionen.

Efter att ha spanat av gården där min fru och svåger växte upp, blev det en vid sväng runt Tomelilla och vidare söder ut för motsvarande sväng runt Ystad.

DSC_8048

Efter Ystad följde jag i stort sett kustlinjen först till Beddingestrand för att se att svärföräldrarnas hus står kvar och sedan en inspektion av svågerns sommarstuga lite längre bort.

DSC_8053

Därifrån gick jag strax norr och Trelleborg, norr om Vellinge/Söderslätt, med nosen riktad mot brofästet. Det är svårt att flyga vilse i södra Skåne. Ska man till Malmö är det bara att följa motorvägen.

DSC_8061

DSC_8078

I Malmö är det ganska enkelt att flyga. Över själva staden är det fri luft upp till 2500 ft, vilket lämnar tillräcklig marginal för att både uppfylla reglerna och för att kunna ta sig utanför det bebyggda området om motorn skulle få för sig att ge upp.

DSC_8085

Över västra Hamnen, där jag bor, sticker Turning Torso upp som högsta objekt på drygt 600 ft, vilket gör att man även här har marginal. Ska man flyga över havet är det dock 1500 ft eller lägre som gäller för att hålla sig under Koebenhavn TMA.

DSC_8091

DSC_8093

Efter Malmö var det bara att åka tillbaka mot Sturup och landa efter att blivit instruerad till en 2 mile lång final. Flygtiden blev nästan precis en timme.

Skrivet av: Sven Wennerström | 3 juli, 2013

Flygdag i Eslöv

DSC_7893

Regnet hängde i luften när jag och resten av familjen packade in oss på först Pågatåget och därefter lokalbussen i Eslöv för att ta oss till flygdagen. Här följer några mer eller mindre slumpmässiga bilder från dagen:

DSC_7916

DSC_7951

DSC_7948

DSC_7933

DSC_7877

DSC_7873

DSC_7830

DSC_7822

DSC_7821

DSC_7807

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier