När prognoserna plötsligt visar att det är flygväder på gång mitt i den skånska vintern gäller det att vara snabb att boka ett plan. Chanserna att komma upp är få. Efter en hel vecka av grått och trist, visade sig solen på lördagen och trots visst dis så var det en kanondag i luften. Kyla och högtryck gjorde att klubbens DA-40 steg som en raket när jag och Erik lämnade Sturups bana 17.
Först blev det några studs och gå. Under förra året blev det av olika anledningar mest tid i klubbens PA-28:a och vår DA-40 beter sig avgjort annorlunda i varvet. Den är betydligt halare och man behöver vara betydlgit mer noga för att göra sig av med energi i rätt takt.
Tre studsar blev det i måttlig sidvind (5-6 kt sidvindskomposant), där åtminstone en av landningarna nog får sägas hamna bland de bättre jag gjort. En riktigt smörlandning på lovartshjulet.
Efter studsarna begärde jag att få lämna Sturup CTR via Torup och vi tog oss vidare mot Landskrona. En kärra hade just ställt upp för att göra sin motoruppkörning när vi närmades oss fältet, så vi tog ett varv över centrala Landskrona innan vi angjorde varvet och landade odramatiskt på bana 12 med vinden rakt i nosen.
Ett raskt förarbyte senare satt Erik vid spakarna och MCC:s dieselmotor morrade belåtet när vi lämnade ESML.
Vi tog kustvägen hem och tittade till det nedlagda kärnkraftverket i Barsebäck.
Det gäller att hålla sig lågt över öresund, eftersom trafiken till och från Kastrup kan komma nära golvet i kontrollerat luftrum.
Det blev en sväng runt Malmö för att titta till hemmahuset och få en fin vy över hela Västra Hamnen.
Kalkbrottet i Limhamn.
Det var ganska disit under hela flygturen, med sikt på ca 7-10 km. Så länge vi hade solen i ryggen var det absolut inga problem, men motljuset var en smula besvärande.
Efter några studsar var vi nöjda med dagen och lade en riktigt fin premiärtur till loggböckerna.
Sven Wennerström: Flygblogg 
Lämna en kommentar