Skrivet av: Sven Wennerström | 15 augusti, 2015

Almedalen VFR

image6

Egentligen hade jag inget ärende till årets politikervecka i Visby, i den mening att ingen betalade mig för att åka dit. Det brukar dock vara så rasande trevligt och dessutom ett sätt att morsa på alla bekanta i branschen, så när vädret var bra – och klubbens DA-40 sedan länge och på ett förtänksamt sätt var bokad – bestämde jag mig för att åka över dagen. På passagerarsätet satt Julia, som också står för bilderna i det här inlägget.

Skärmavbild 2015-07-03 kl. 23.04.13

Färdplan var inlämnad och godkänd med tiden i luften beräknad till en timme och femtio minuter från Sturup till Visby. Rutten lade jag över Ölands norra udde, vilket är lite längre norrut än raka vägen. Till priset av en eller två minuters extra flygning minimerar man på så sätt tiden över öppet vatten till ungefär 15 minuter. Min begärda höjd i färdplanen var FL75. Jag gillar att komma upp på lite höjd – inte bara för att få ett par extra knop eller så, utan minst lika mycket för den magiska känslan av hur landskapet under en förvandlas till en kartbild.

Klubbens DA40 var nyservat och redo. Kärran är utrustad med Garmin G1000-instrument, höjdhållande autopilot och en bränslesnål turbodiesel som utan problem skulle ta oss fram och tillbaka – inklusive regelmässig marginal – utan att behöva tanka. Dock hade någon tankat fullt dagen innan och sedan flugit en timme, så marginalen var förvisso fortfarande regelmässigt,men kanske inte så stor som jag önskade.

I stället för att beställa fram tankbilen för att hälla på 20 liter jetbränsle, valde vi att sticka direkt och tanka i Visby i stället. Utrustade med västar tog vi plats, startade motorn och begärde taxi. Färdplanen var laddad i G1000-systemet och dieselmotorn morrade lite ouppvärmt när vi taxade längs hotel–yankee mot väntplatsen vid bana 35. Livet på det hela taget rätt bra.

image5

Från Sturup passerade vi ut via DOMEN och bytte frekvens till Sweden Control. Klarering till högre höjder i Malmö TMA kom stegvis, men i en takt som överskred planets stigförmåga. Autopiloten fick sköta jobbet och vi steg med hygglig fart till vår begärda flygnivå. Kristianstad var stängt, så vi låg kvar hos Sweden när vi passerade rakt över fältet. Över nordöstra Skåne flög vi i sval luft och i alldeles vindstilla förhållanden, innan medvinden friskade i. Med tjugo knop i baken passerade vi genom Ronneby TMA och vidare in i Kalmar TMA. På båda ställena var vi det enda planet i luften. På höger sida fick vi en fin vy över det numera nedlagda Emmaboda flygfält. Ut över Kalmarsund flög vi tvärs över bruket i Mönsterås. Ungefär samtidigt hörde vi ett plan starta från Ölanda, också det med destination Visby.

image3

Över Långe Erik hade vi redan visuell kontakt med Gotland och snart var det dags att påbörja vår plané mot inpasseringspunkt TOFTA. Vi hade i stort sett kommit ikapp planet som startat på Öland, och vi beordrades följa efter. Det var en del trafik och vi blev anvisade att landa på grässtråket som ligger söder om huvudbanan. Vår okända vägvisare gjorde en tight inflygning, medan jag fick förlänga medvindslinjen en hel del. Det gjorde inget, det var första gången i Visby, så lite extra tid att spana in fältet och se till att förbereda landningen var bara välkommet.

Trots att jag kom in på en tämligen lång final, var det på håret att framförvarande flygplan skulle hinna lämna banan och jag var fullt förberedd på att dra på igen när klart landa kom på mycket kort final. Landningen blev en riktigt smygare och från grässtråket taxade vi till plattan för att fylla på bränsle. Drygt 50 liter gick i, vilket alltså täckte både resan till Visby och stjärtsvängarna dagen innan. Planet parkerade vi på gräsparkeringen, sedan var det bara att ta sig in till cirkusen i stan.

Skärmavbild 2015-08-11 kl. 23.13.28

Efter seminarier, mingel och massor av kära återseenden tog vi oss ut till flygplatsen för att ge oss av hemåt. Återfärden följde precis samma rutt, men på FL65 i stället. Omedelbart efter att vi startat från bana 21, fick vi klart att stiga till vår begärda nivå och på kurs direkt mot destinationen. Det gjorde att vi fick en vacker stigning över centrala Visby – ett perfekt sätt att ta farväl av ön för den här gången.

Till en början hade vi en del motvind, men i övrigt fortsatt perfekt flygväder. Över fastlandet hade dock en molnbank placerat sig precis på vår höjd och jag grunnade lite på om jag skulle stiga över den eller sjunka. Efter en kort stunds moget övervägande begärde jag 4 500 fot i Kalmar TMA.

image9

På den lägre höjden visade det sig att motvinden blivit till medvind och med god ground speed tog vi oss den sista biten hem över skåne, innan vi via DOMEN och ett varv i väntläge väst kunde sätta hjulen i bana 35.

Det är dagar som denna man kommer ihåg varför man skaffade sitt certifikat. Äventyr och resa på samma gång!

Som jag skrev ovan hade jag angett tiden i färdplanen till 1 timme och 50 minuter. Facit blev 1:51 till Visby en minut längre på vägen hem. Ingen flygning är så bra att det inte finns saker att förbättra och lära sig av, men den här var allt bra nära!

image4

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: