Skrivet av: Sven Wennerström | 12 december, 2014

Västerås-Sturup

DSC_0235

Det var faktiskt inte så att jag slutade flyga bara för att jag ungefär samtidigt blev tvåbarnsfar och dessutom blev chef på jobbet. Det har kanske inte blivit så många timmar som jag hoppats på och framför allt har energin att skriva något om utflykterna här inte riktigt funnits.

Däremot finns det en del bilder från hösten i Lightroom och det vore ju synd att undanhålla dessa från den eventuella kvarstående läsekretsen (lägg gärna en kommentar, det vore kul att se ifall någon har hängt kvar).

Så låt oss backa bandet, som de säger i P3 Dokumentär, tillbaka till April. Sturups flygklubb hade beslutat att låna in SE-KMO från Stockholms Flygklubb och kärran skulle flyttas från exiltillvaron i Västerås till Sturup. Minnesgoda läsare kanske minns att det var i just KMO som jag både gjorde min EK långnav och min uppflygning, så det passade fint att jag skulle få sätta mig bakom spakarna igen.

DSC_0227

Planeringen var enklast möjliga; i stort sett var planen att flyga på radial från AROS, därefter VASSEN för att sedan fortsätta på samma kurs en stund ifall/när signalen tog slut innan STURUP kom inom räckhåll. Att flyga vilse över Östergötland och Småland får för övrigt anses vara en bedrift (eller vad säger du, Johanna?) ;-). Eftersom det inte sitter någon GPS i KMO, var jag lite noga med att pricka in distanser i kartan, samt några pilar som pekade på bra landmärken att spana efter. Kvällen innan skickade jag in en färdplan där jag aviserade mina resplaner och min ambition att klättra till FL 85.

DSC_0232

Vädret morgonen efter såg alldeles strålande ut och våren fortsatte att leverera blå himmel och bekväma vindar under hela tågresan upp till Västerås. Väl framme på flygplatsen var det bara att lokalisera KMO, göra daglig, tanka och ställa upp bana 19.

KMO kändes hemtam. Avioniken är det bästa 80-talet kunde erbjuda och helt ärligt undrar jag om inte radiostacken i KMO är den som levererar bäst ljud av alla jag provat. Motoruppkörningen gick problemfritt och snart lättade jag från Västerås. Knappt hade jag kommit upp i luften förrän jag fick klart att stiga till min begärda.

Motorn spann i den svala luften och KMO steg som en… well, kanske inte raket, men de extra hästarna under huven jämfört med Sturups Warrior gjorde verkligen nytta.

DSC_0233

Katrineholm passerades nästan innan jag hunnit börja spana efter det och därefter Norrköping. Över linköping började det bli lite disigt och en del moln, som jag dock var på bettryggande höjd över. Det blev en stunds härlig flygning on top.

Smålandsskogarna tog vid och strax innan Växjö inträffade det enda under flygningen som inte var helt planenligt. En Cessna på väg från Säve till Kalmar kom på kollisionskurs på samma höjd som jag. Vad är egentligen oddsen för det? Vi flög båda på färdplan och Sweden Control varnade oss i god tid. Egentligen skulle vi ju vara 1000 ft ifrån varandra i höjd, men av oklar anledning var det alltså inte så.

DSC_0236

Efter detta oväntade möte var resten av flygningen fullständigt händelselös och smålandsskogarna är dessvärre inte så fotogeniska från luften. Ovan ser ni ett bostadsområde i metropolen Alvesta.

När jag kom in i kontrollerat luftrum över Skåne, fick jag klart att sjunka enligt egen bedömning ner mot Sturup och jag planade ut på 1500 ft strax innan inpasseringspunkt DOMEN.

En riktigt fin flygtur summerades till 3,1 timmar i boken och ett kärt återseende med SE-KMO. Att maskinen sedan inte blev så långlivad på Sturup var synd, men det är en annan historia.

Annonser

Responses

  1. Tailwinds!

  2. Härligt! :-)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: