Skrivet av: Sven Wennerström | 21 november, 2013

Passa-på-flygning i Skånskt vinterlandskap

DSC_0957

Det är november och den skånska vintern har gjort entré. När prognosen plötsligt visar flygbart väder måste man passa på – nästa gång kan mycket väl bli i maj eller så. Nu passade det dessutom så bra att min gode vän Oscar och jag pratat om att ta en runda i luften och när prognoserna för onsdagen började se fina ut så lyckades vi turligt nog få ihop det med både flygplan och arbeten. Det är för övrigt Oscar som står för bilderna i det här inlägget.

Fordonet för dagen blev klubbens DA-40, som jag inte har flugit sedan inflygningen blev klar för lite mer än en månad sedan. Kanske var det inte alldeles förtroendeingivande att jag fick leta i långa stunder efter dräneringsventiler och knappar och grejer när checklistan skulle utföras…

Vädret såg bra ut för hela södra Skåne så vi grovplanerade en rutt, hoppade in i planet och bad tornet om att få passera ut via Svedala. Luften var lugn och fin och vi klättrade snabbt till 1 500 ft, där vi stannade för att hålla oss under Malmö TMA. Från Svedala bar det av för en sväng över Falsterbonäset innan vi satte kurs mot Malmö och klättrade upp till de 2 000 ft som rekommenderas i AIP för flygning över staden.

DSC_0963

Ner på 1 500 ft igen och vidare mot Stångby för att titta på Oscars hemmahus

DSC_0971

Även jaktmarkerna i närheten av Örtofta och ankbeståndet i dammen skulle inspekteras

DSC_0981

När fåglarna var tilltittade satte jag kurs mot Lund och ropade upp Sweden Control för att få 2 000 ft över centrala lund. Som vanligt var det inga problem, vi fick snabbt en transponderkod och vår klarering för att titta på Lundagård, universitetet och domkyrkan

DSC_1003

Efter lund kände vi oss ganska nöjda, sjönk ner under kontrollerad luft och satte kurs tillbaka mot Sturup. På vägen fick vi syn på bygget av det nya MAX IV-laboratoriet, som väl är det absolut häftigaste som över huvud taget håller på att byggas i Sverige just nu. När den är klar om ett par år kommer här att produceras synkrotronstrålning så det står härliga till.

DSC_0995

Det var ingen trafik i området så vi fick klart landa i princip direkt. Eftersom jag fortfarande är lite nybörjare på planet valde jag flyga ett så standardmässigt varv som möjligt och anslöt medvinden istället för att gå direkt in. Det blev en rejäl päronsväng till final och en blick på vindpilen visade orsaken – jag hade nästan 30 knop i baken när jag började svängen. Jag makade mig rätt på glidbanan och under 300 ft var vinden mer beskedlig och det blev till slut en riktigt fin landning.

Facit för dagen blev en timmes riktigt härlig flygning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: