Skrivet av: Sven Wennerström | 19 maj, 2013

Utcheckad

Efter en dryg timme var man så utcheckad och klar för att få boka och flyga Sturup flygklubbs plan. Proceduren sköttes av en flyglärare från Sturup IFR-center, en flygskola som delar lokaler och har ett nära samarbete med flygklubben.

Vi började med ett snack på kontoret med lite papperskontroll, planering av flygningen, kartstudier och ett förtäckt förhör i mina kunskaper att tyda SWC och TAF. Mitt mål med flygningen var, förutom att få rätt att hyra klubbens plan, att även få en introduktion till procedurerna på Sturup och lite allmän avrostning.

Begäran om utpassering skedde genom ett telefonsamtal till tornet. Därefter var det bara att göra den dagliga tillsynen och sätta fart längs taxibanan från klubbens hangar. Om du, som jag, bara besökt Sturup som reguljärpassagerare är risken stor att du missat den ganska omfattande ga-delen av flygplatsen. Kommer man med bil svänger man till höger alldeles innan tornet, fortsätter förbi ATC och rundar områdets huvudgrind. Flygklubben ligger en bit upp längs vägen, har egen ingång till airside och samsas på plattan med taxi-, fraktflyg och polishelikoptrar.

Det finns dessutom – vilket också var nytt för mig innan jag läste på i aip – en liten bana som ligger på tvärs mot den stora banan. Det var denna bana vi siktade på när vi taxade ut på den nästan löjligt breda taxibana yankee. Vi tog höger, söder ut,  och när man är nästan framme vid huvudbanans ände sladdar man av till höger för en färd längs den smala och slingriga taxibana echo. För en stund befinner man sig mitt i salladen, med blommande rapsfält och idisslande kossor utanför plexiglasrutorna.

Det är vid den lite mindre bana 11/29som tankanläggningen för 100LL är belägen och påfyllning var en del av introduktionen. Med fulltankat plan ställde jag upp planet på bana 11, fick klart att starta och att fortsätta mot Slimminge på 1500 ft eller lägre.

Att hitta rätt i Skåne är en KAKBIT. I det öppna landskapet framträder vägar, kraftledningar, slott och golfbanor oerhört tydligt. Sturups gladgula terminalbyggnader syns på mils avstånd.

Från Slimminge fortsatte vi till Domen, därifrån vidare via plats till Svedala strax söder om, öhm… Svedala och slutligen Torup innan vi återvände för några studs-och-gå. Navigeringen var löjligt enkel, så jag kunde koncentrera mig på att njuta av flygningen och utsikten.

Första varvet flög jag riktigt krattigt. Jag var hela tiden bakom planet och när jag vinglade in över tröskeln, efter en usel, hängmatteformad inflygning, var det ett enkelt beslut att dra på och gå om. Ett djupt andetag och nästa varv blev betydligt bättre. Efter ytterligare ett par varv kändes det stabilt. Det är ändå märkligt hur fort känslan kommer tillbaka.

Efter strax över en timme meddelade jag tornet min intention att göra en fullstopplandning och taxa tillbaka till flygklubben för debriefing. Nu hoppas jag att en sommar full med flygäventyr väntar runt knuten!

Annonser

Responses

  1. Härligt! Tja.. välkommen tillbaka i svenskt luftrum, då :)

    • Tack, då!

  2. Öschötskan hänger i.. sorry.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: