Skrivet av: Sven Wennerström | 2 december, 2011

State of the Union

 

Flyggbloggens mera minnesgoda läsare inser att det är en sisådär två år sedan jag annonserade flytten till USA och att jag samtidigt råkade nämna att vi planerat vistelsen till just två år.

Två år går ganska fort. I synnerhet om allt omkring en är nytt och vardagen plötsligt är äventyr. Två är verkar också vara så lång tid som behövs för att göra sig hemmastadd, för att åtminstone börja förstå hur ens nya hemland fungerar och för att börja tänka på det som ”hemma”.

Egentligen började äventyret redan 2009, det året då vi bestämde flytten. Efter en lång vår exploderade andra halvåret i ett fyrverkeri av festligheter. Vi smällde av ett hejdundrande jubileum med svärföräldrarna. Jag gifte mig bland nästan hundra nära vänner och släktingar. Min fru disputerade på ett synnerligen taktfast sätt och den efterföljande festen kommer att vara ihågkommen länge av många.

På den vägen har det fortsatt, vardagen har inte riktigt velat infinna sig. Mycket tack vare alla de vänner och familjemedlemmar som kommit och hälsat på oss.

Flygningen, för att återgå till bloggens tema, har gått lite upp och ner under tiden här. Jag skaffade ganska direkt ett amerikanskt certifikat och hittade ett företag som var villig att hyra ut plan till mig. Att flyga i USA är hyggligt lätt – i DC lite svårare, men inte oöverkomligt. Men det tog tid att känna sig säker och bekväm i det nya luftrummet. Den intensiva trafiken och egenheter som förbudszoner som hoppar upp ur tomma intet gör att jag fortfarande får tänka både en och två gånger extra innan jag ger mig av.

Jag har under hela tiden haft kontakt med en flyginstruktör. Ställt frågor och då och då tagit med honom upp. Faktiskt två, men den första instruktören kom jag inte helt överens med. Hon var alldeles nyutexaminerad från Embry Riddle, av hennes flygskoleelever var det ännu ingen som gått EK. Jag, som kom från en helt annan kultur hos SFK, hade en helt annan flygstil och vi ägnade lite för mycket tid åt att argumentera kring hur och varför. Nästa instruktör funkade det betydligt bättre med.

Vad som inte funkade så bra var företaget jag hyrde av. Jag har nämnt det tidigare. Kombinationen av strul från deras sida och att jag själv inte var tillräckligt engagerad för att hitta en ny leverantör gjorde att flygningen låg nere lite för lång tid under våren i år. Men när förlängningen av mitt europeiska SEPL dök upp på horisonten tog jag tag i saken och flög intensivt under sommaren och hösten. Flygtimmarna ägnades åt målmedveten övning och när jag flög min lärartimme i San Diego vill jag tro att jag var i lika bra flygtrim som när jag flög upp.

Förra månaden var jag hemma i Sverige en sväng, för första gången på ett och ett halvt år. Naturligtvis känner man en viss hemlängtan, inte minst när man träffar alla gamla vänner och kollegor. Det blev en hel sverigeturné och trots att så många dök upp i Stockholm, på Klompen i Linköping, i Växjö och i Skåne så är det synd att man inte hann träffa fler.

(Borttaget stycke om att man blir lite ledsen av hur flyget i Sverige monteras ner bit för bit. Det blev för sorgligt.)

Huvudskälet till Sverigeresan var att förnya våra visum. Vi blir kvar i USA ytterligare ett år. För 2012 har jag ett par enkla mål med flygningen. För det första ska jag hitta ytterligare en leverantör av flygtimmar. Det lutar åt Freeway och deras flotta av C172:or och C152:or. För det andra har jag tänkt att genomföra en lite längre flygning. Planen är en en tur till Charlotte, NC (Concord Regional) som är drygt 300 NM enkel väg. Jag ska titta på ett par andra alternativ också innan jag helt bestämmer mig.

Bloggen dårå. En titt i statistiken visar ni är några stycken som läser den och jag gillar att skriva här då och då. Så den får fortsätta att puttra på som vanligt. Fast samma statistik säger att ni har blivit sämre på att kommentera, så skärpning på den punkten!

Det är för tidigt att önska god jul och gott nytt. Jag avstår och hoppas på att jag klämmer ut mig ett inlägg till innan det är dags.

 

Annonser

Responses

  1. Härligt! Keep on floggin’ ;-)

    • Will do. Man kan ju inte lämna internet helt i händerna på er cykelåkare. ;-)

  2. Ok, jag kommenterar väl då.

  3. Häftig summering av tiden som gått. Skönt med lite tillbakablickar ibland, särskilt när det gäller en massa kul saker.

  4. Kul att läsa om din flygning i USA. Flugit några gånger där också. Rätt spännande!

    Mvh Jonas/Flygfyren


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: