Skrivet av: Sven Wennerström | 11 oktober, 2011

Lärartimme och förnyad SEPL

Så har det då gått nästan två år sedan jag tog mitt flygcertifikat och då är det som ni vet dags att få SEPL förnyad i certifikatet. För att göra det krävs en lärartimme, rätt blankett och en underskrift från en inspektör.

Närmsta sådana av europeisk kvalisort lokaliserades till San Diego, Kalifornien, så en halvtidig morgon bar det av till andra sidan kontinenten. San Diego har dessutom fördelen att vädret tillåter VFR-flygning i princip varje dag, hela året runt.

Dessutom passade Richard på att ta semester i USA samtidigt, så det är hans bilder ni ser i det här inlägget. Dock plåtade i JPEG, vilket jag ännu inte påpekat nog många gånger.

Inskrivningen på flygskolan morgonen efter var enkel och redan samma eftermiddag hade jag en flygtid bokad med skoland JAA-instruktör. I en PA-28 till min stora glädje, eftersom jag inte flugit en sådan på nästan två år.

Vi inledde med ett snack om hur, var och vad jag flugit, en koll i loggboken och en diskussion om vad jag ville öva på. Flygläraren verkade nöjd med vad han såg i loggboken och vad jag berättade och meddelade att vi skulle orientera oss i närområdet, öva på motorbortfall från hög höjd och sedan gå tillbaka för lite olika sorters landningar.

Efter en grundlig daglig inspektion startade vi, lyssnade på ATIS och begärde taxi av Gillespie Ground.

Flygplatsen, Gillespie Field, är definitivt den mest komplicerade jag flugit från, med hundratals GA-plan, sex banor och en hiskelig mängd taxibanor. Vi kom i alla fall iväg till motoruppkörningen och vidare ut på startbanan med klarering att starta och lämna området via höger medvind.

Området öster om San Diego är imponerande, bergig terräng och det var intressant att navigera flygandes bredvid bergen istället för ovanför. På vägen ut gjorde vi en del grundläggande manövrer och det kändes härligt att sitta i PA-28:an igen! Mitt över bergen dog naturligtvis motorn, som den plägar göra när det sitter en instruktör i högersätet. Så jag gjorde nödchecklistan (på svenska…).

Allt till belåtenhet, men vi hade en diskussion om fältet jag valde – jag hade tänkt att cirkla ner ca 3000 fot till ett ganska nära fält för att i lugn och ro kunna malla in mig i motvinden, medan instruktören tyckte att det verkade komplicerat och ansåg att ett fält rakt fram – dock med sidvind och uppförslut hade varit bättre än att cirkla i terrängen.

Efter övningen fick jag ett indianreservat utpekat och förmaningen att inte flyga över det, ty indianderna, menade instruktören, kunde få för sig att skjuta på plan som för väsen.

– Med pilbågar då? Undrade jag skämtsamt, men fick ett stenansikte tillbaka.

– Nej, med gevär.

Bäst att hålla sig undan då, tänkte jag lite snopet. Senare på kvällen fick jag dock höra av en av de andra piloterna att det nog var så att skolchefen bodde i området och hade tröttnat på att bli överflugen av glada studenter. Vad som är sant och inte är dock fortfarande höljt i dunkel.

Det hade blivit dags att ta sig tillbaka till fältet och jag fick klart för en rak inflygning, som skulle ske utan klaff. På grund av terrängen missbedömde jag den ganska kraftigt och fick gå runt. Vi gjorde några varv med och utan klaff och sista landningen blev en riktig kalaslandning. En värdig avslutning på ett riktigt kul och lärorikt pass.

Hur gick det då att vara tillbaka i en Piper efter nästan två år? Riktigt bra om jag får säga det själv. Flygningen flöt på bra och bortsett från det första landningsförsöket var jag före planet och kände att jag hade kontroll. Men flygning handlar ju inte bara om att undvika misstag, utan också om att känna igen dem och rätta till dem.

Jag fick dock kämpa med radiokommunikationen. Gillespie field är hårt trafikerat och jag fick en del hjälp av instruktören för att få allting rätt. Jag känner mig betydligt mer säker i hemmaluftrummet, där jag vet vad jag kan förvänta mig av flygledarna, än vad jag gjorde på bortaplan. Och det måste övas för att det ska funka bra.

Klockan stannade på strax över en timme och med lärartimmen genomförd var jag inte bara klar för två nya flygår, utan även för att få hyra skolans plan för egna äventyr.

Annonser

Responses

  1. En magisk vecka! Så mycket kul..

  2. […] intensivt under sommaren och hösten. Flygtimmarna ägnades åt målmedveten övning och när jag flög min lärartimme i San Diego vill jag tro att jag var i lika bra flygtrim som när jag flög […]

  3. […] i San Diego kan man flyga sin lärartimme, vilket avhandlats tidigare, samt göra annat som kommer att avhandlas senare. Rate this: Share this:TwitterLike this:GillaBli […]

  4. […] går tog oktober slut och det gjorde också mitt SEPL. Men, misströsta icke ty jag har under de senaste tolv månaderna flugit mina timmar, varav minst […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: