Skrivet av: Sven Wennerström | 8 augusti, 2011

Utflykt till Gettysburg

Slaget i Gettysburg räknas som en vändpunkt i det amerikanska inbördeskriget. General Lee hade lett sina trupper genom en rad slag på väg norrut, in i nordstaterna och den 1 till 3 juli 1863 drabbade unionens och konfederationes trupper samman i vad som blev det blodigaste slaget under hela kriget. När röken skingrat sig låg nästan 8 000 soldater döda och 25 000 skadade. På platsen för nordstaternas försvarslinje anlades en krigskyrkogård och det var på denna plats som president Lincoln höll ett av världens mest berömda tal, Gettysburgtalet. Hela texten finns inristad i den södra innerväggen i Lincolnmonumentet i DC och talet anses vara ett retoriskt mästerverk – inte minst för att det är föredömligt kort och kärnfullt. Läs gärna SvD:s artikel om slaget här.

Slagfältet ligger bara en dryg halvtimme bort med flyg, så jag bestämde mig för att åka och titta på det. Avfärd norrut från Gaithersburg, efter 10 minuter var jag utanför DC SFRA och fortsatte nästan rakt norrut (noga med att hålla mig utanför P40). Vädret var en smula disigt, måttlig vind (ca 18 kt på 4 500 ft) och underbart svalt (22°) för att vara DC så här års.

Enligt kartan uppmanas man hålla sig 2 000 ft AGL över slagfältet och från den höjden såg man precis lagom mycket utan att behöva stöta ihop med de fanatiska inbördeskrigsnördar som gärna häckar kring slagfälten.

Tyvärr knäppte jag inga bilder just här, eftersom det var en hel del annan trafik i luften att hålla reda på. Det är lite kul att under en normal dag här i området svärmar det lika mycket eller mer VFR-trafik som under de allra stökigaste dagarna jag flög i Sverige. Jag skänker en tacksam tanke till den slump som gjorde att jag skolade i så pass trafikerade miljöer som ändå Bromma, Barkis och Skå är (eller var…).

Efter att ha spanat klart på slagfältet hade jag tänkt att studsa på flygfältet i Gettysburg och mallade efter bästa förmåga in mig i varvet tillsammans med en PA-28:a, en Cessna, en Cub och en Mooney. Det var väl inte en av mina finare stunder som pilot, för två gånger missbedömde jag övrig trafik som inte hunnit lämna banan (som saknar taxibana) och fick dra på igen. Tänkte försvinna från området med svansen mellan benen, men fick några uppmuntrande ord på radion – där tonen hela tiden var mycket familjär, alla tycktes känna varandra. Tredje gången gillt satte jag hjulen på banan på ett sätt som gjorde både mig och åskådarna nöjda innan jag drog på och lämnade varvet i nordvästlig riktning.

Hemvägen blev på andra sidan P40 och när jag närmade mig Harpers Ferry – där två floder (Potomac och Shenandoah) och tre delstater (MD, VA och WV) möts, ropade jag upp Potomac App. och bad om transponderkod samtidigt som jag började sjunka för att komma under klass-b-luftrummet och planen på väg till Dulles.

I Harpers Ferry kan man för övrigt också ägna sig åt extremsporten ”butts tubing”, vilket bloggaren gjorde med stor framgång för ett par veckor sedan:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: