Skrivet av: Sven Wennerström | 30 november, 2010

Inglasad

Tillbaka i DC efter Thanksgiving-firande i Boston. Trots två inrikesflygningar har jag fortfarande inte drabbats av TSA:s nya nakenavbildningar eller närgångna kroppsvisiteringar. På inrikesflygplatsen i DC var det kanske en av 50 som fick kliva in i nakenskannern och på Logan-flygplatsen var det valfritt – endast en av köerna genom security hade maskinen installerad, så det var bara att välja den andra och gå genom metalldetektorn som vanligt. Om man hade business- eller förstaklassbiljett fanns dock inte valmöjligheten för i den kön fanns endast en metalldetektor. Jag flyger alltså fortfarande med oinspekterat skrotum.

Däremot blev det liv i luckan när min kamerablixt dök upp på skärmarna. Bilden av fyra batterier, elektronik och en jättekonding såg tydligen farlig ut, eftersom en TSA-agent var tvungen att bära iväg väskan för att topsa och sprängmedelskolla innehållet. Min frus väska, om man ska vara noggrann med fakta, för det var där jag påpassligt nog lagt blixten.

TSA:s pajaskonster börjar gå folk på nerverna. De senaste veckornas intensiva debatt om nakenskanningen – som enligt TSA är fullständigt nödvändig, men i praktiken tydligen i stort sett valfri för resenärerna – kommer nu nyheten om den färgkodade hotbildsskalan ska skrotas. Dels för att den inte betyder något (annat än att flygresenärerna uppmanas vara rädda, mycket rädda) och dels för att myndigheten som sköter den (Department of Homeland Security) inte har tagit systemet på särskilt stort allvar själva – senast hotnivån ändrades var för fyra år sedan.

Nåväl, ska man flyga med stil så får man göra det själv. Igår gjorde jag ett allvarligt menat försök att flyga med glass cockpit och efter att ha provat på lite olika svängar, långsam flygning, ett par navigeringsövningar och några studs-och-gå så känns det helt ok, även om jag fortfarande har lite svårt att snabbt hitta den information jag söker på skärmarna. Då var man i framtiden alltså. I vart fall tills jag hittar någon som vill hyra ut en Cub till mig.

Annonser

Responses

  1. Jag tittade lite på en Carbon Cub från Cubcrafters. Vill påstå att den i sina mer påkostade utföranden är rätt väl inglasad den också. Verkar trevlig, känns mer ”riktig” än ett CH701, som jag för övrigt fortfarande inte gått och provat.

    • Beskådade du kolfibercubben på riktigt, eller var du ute på det bland ungdomar så populära internet?

  2. Tyvärr lever jag ett flygfattigt liv och får nöja mig med digitala drömmar. Tills vidare.

    • Då tycker jag du ska drömma om det här. Kanske kan du modda Defendern? http://www.aopa.org/aircraft/articles/2010/101201terrafugia.html?WT.mc_id=101203epilot&WT.mc_sect=gan

      • Defendern väger nästan 2 ton. Bepansrad som en pepsiburk. Aerodynamik som en friggebod. Jag skulle vilja ändra konceptet till att bestå av ett mer ”normalt” light assault vehicle som dockas till en i övrigt slimmad attackhelikopter. Bilen blir payload och lastrum som kan flygtransporteras till önskad plats varefter helikoptern kan utgöra oberoende flygunderstöd. Bra bil OCH bra helikopter.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: