Skrivet av: Sven Wennerström | 17 maj, 2010

Änglalik uppvisning

A big hand for the Blue Angels and listen to the FREEDOM THUNDER. Speakerns extas vet inga gränser när sex stycken blåmålade  F/A-18 Hornet dundrar över huvudena på de tiotusentals i publiken som tagit sig till Andrews-basen i DC och Joint Service Open House.

Jag har lagt fler och större bilder från Joint Service Open House på Flickr.

Showen börjar förvisso lite snöpligt. Medan Top Gun Anthem dånar i högtalarna är det tänkt att planen ska taxa ut från uppställningsplatsen där markteknikerna just har genomfört en perfekt koreograferad och militärt precis borttagning av bromsklotsarna. Men planen står still. Musiken tystnar och börjar igen, men det hjälper inte. Ett av planen vill verkligen inte vara med idag och får ärelöst bogseras iväg medan piloten raskt klättrar över i reservplanet.

Men det är snart glömt. Programmet börjar med att uppvisningstruppens transportplan, en C-130T Hercules kallad Fat Albert Airlines, genomför ett kort program. Förr om åren har showen inletts med att Fat Albert gör en Jet Assisted Take Off (JATO) och med boosterraketer snabbt accelererar och stiger brant. Sedan förra året är det dock slut med det på grund av dålig tillgång på raketer. Istället låg planet nu ett par meter över den långa banan på Andrews och byggde fart innan piloten, mitt framför publiken, drog spaken i magen och steg med brant vinkel tills planet tycktes stå still i luften.

Efter ett par svängar över fältet blev den en ”Short Field Assault Landing”, en teknik för att klämma ner sig på korta fält omringade av motståndare med handeldvapen. Tanken är att minska den tid då planet flyger lågt och långsamt genom att från 1000-1500 ft dyka mot fältet dubbelt så brant som den normala glidbanan och göra en hastig upptagning över tröskeln. Så snart hjulen tagit mark appliceras full broms och reversering av propellerpitchen. Det senare ger också planet förmåga att backa för egen maskin, vilket demonstrerades innan det lämnade banan och lämnade plats för huvudnumret.

Uppvisningen var naturligtvis precis så proffsig som man kan förvänta sig. Änglarna var uppdelade i en fyrgrupp och två soloplan, vilket höll uppe tempot. Medan gruppen – som cirklade medurs runt fältet – var bakom huvudena på publiken genomförde soloplanen hisnande Knife-Edge Passes och tät roteflygning – både i clean och dirty konfiguration. Dessutom bjöds vi på ett Sneak Pass – överflygningar strax under ljudhastigheten (drygt 600 kt) – och ett High Alpha-pass som är motsatsen – en förbiflygning i låg hastighet (ca 125 kt) med hög anfallsvinkel.

Samtidigt genomförde fyrgruppen en lång rad manövrar och sammanfattningsvis kan det bara beskrivas som det mest välrepeterade och tighta program jag har sett. Programmet avslutades med ett antal breakouts, med en snygg delta breakout i direkt riktning mot publiken med efterföljande överflygning som finalnummer.

Avslutningsbilden visar en fleur de lys – en fransk lilja – och glöm inte övriga bilder på Flickr!

Annonser

Responses

  1. Sjukt coolt. Har inte kommit fram till att kolla på dessa förrän nu. Såg Blue Angels 1992 när de var i Sverige (saliga Tullinge) och det var maffigt.

  2. […] håller jag mig undan. Det finns roligare sätt att titta på stridsflygplan än genom sidorutan på en […]

  3. […] Det hela avslutas med Blue Angels, som jag också såg för snart två år sedan på Andrews. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: