Skrivet av: Sven Wennerström | 12 maj, 2010

Härlig vårtur över Stockholm

Martin Olle, klart landa bana tolv. Vinden är 60 grader, 16 knop upp till 24 knop.

Redan en timme tidigare, när vi taxade ut från norra parkeringen på Bromma, blåste det friskt. Det var kanske en dag som lämpat sig bättre för att sitta bland flyglärare och flyglegender i i klubbhuset och lyssna på skrönor. Men nu tillhör man ju – enligt samma grånande herrar –  gruppen flygkåt ungdom. Så det var lika bra att ge sig iväg på en tur.

Den här gången blev det att nöta högersitsen medan Johan spakade. Mitt medlemsskap i Stockholms Flygklubb är vilande under utlandsvistelsen, så på tillfälligt besök i Stockholm blev det att försöka få någon klubbkamrat att köra runt med mig i en klubbkärra för att stilla flyglängtan. Johan var inte svårövertalad och tog dessutom med sig svärfar. Enligt ryktet även han begåvad med ett lätt flygintresse och ett par loggade timmar i boken.

På väntplatsen blev vi påminda om att det skulle bli en smula stökigt i luften när Malmö Aviations RJ100 krabbade ordentligt i vinden på kort final. När vi lättat från bana 12 rörde sig planet förvisso en hel del, men eftersom varken pilot eller passagerare tycktes vara disponerade för åksjuka så glömde vi snart bort luftgroparna och koncentrerade oss på sightseeing över världens vackraste stad.

Avfärden gick via Älvnäs. Till höger skymtade Skå-Edeby flygfält på Färingsö och det var omöjligt att inte bli en smula nostalgisk när bankorset dök upp i synfältet. Jag är en av de otaliga flygelever som har övat sina första studsar, gått EK och tragglat i varvet där.

Söder om Mälaren, med Gripsholms slott till höger om oss blev det vänstersväng för att följa E4:an genom Södertälje och därefter en sväng över Tullinge Flygfält – förvånansvärt intakt så många år efter den så brådskande nedläggningen.

Vidare längs väg 75 med Tyresta nationalpark till höger innan vi kommer ut vid Saltsjöbaden och Gustavsberg. En vänstersväng över Baggensfjärden tar oss mot Baggensstäket och Skurubron innan vi rundar Gåshaga på Lidingö och ropar på Brommatornet vid Bosön.

Inflygningen via Krogen är lite hoppig och stökig i vinden, men till slut är vi stadigt etablerade på glidbanan.

Wind check
Vinden 60 grader, 14 knop

På kort final var det förvisso några knops marginal till maximal sidvindskomposant, men ändå en bit bortom vad de flesta av oss småflygare med få timmar i boken skulle kalla för komfortzonen. Landningen blev dock mjuk och fin och banan på Bromma var bred nog att förlåta en viss avdrift i vindriktningen.

Återstod bara att rangera, hälsa på sin gamla flyglärare och lyssna på ett par goda historier – några nya och några som man hört förr.

Annonser

Responses

  1. Var finner man en sån konkret uppgift som ”maximal sidvindskomposant” för KMO, och hur är den bestämd? Jag känner till ”Max demonstrated….” i POH när det gäller sidvindslandning för olika flygplan, men det är ju inte alls samma sak som en bestämnd ”maximal sidvindskomposant” som ju om den finns stoppar alla försök till att landa lagligt med högre siffror!

    • Jag menar demonstrerad. Du har helt rätt, en hård maxsiffra för när roderytorna inte längre räcker till finns inte publicerad.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: