Skrivet av: Sven Wennerström | 16 oktober, 2009

Flygförebilder

air and space museum

Vad gör man en regnig dag i Washington DC? Planet från Chicago hade landat på Reaganflygplatsen på torsdagkvällen och när väl taxin navigerat sig genom trängseln på the Beltway och  kommit fram till hotellet i Bethesda fanns inte så mycket att göra annat än att bekanta sig med hotellrummet och grabba en burgare i baren. Biljetter tillbaka till Chicago var bokade till lördag morgon och programmet för fredagen: ett blankt papper.

Jo, man tar naturligtvis en promenad i centrala DC och viker ett par timmar åt Smithsonian National Air and Space Museum.

Det är svårt att inte bli överväldigad så snart man kommer innanför dörrarna. Redan i entrén möts man av bland annat en Apollo– och en Gemini-kapsel, Spirit of St Louis och Bert Rutan-designade Space Ship One. Och hela resten av muséet är en origie – som övergår till överdos – i flyg och rymd.

Här finns artefakter från nästan allt och alla som gjorde att jag började flyga.

Grogrunden fanns nog där. Ett allmänt teknikintresse. Fascination över flyget. Tillvänjning som liten, när förflyttningen till och från sommarstugan skedde med Linjeflyg från Bromma till Kalmar (ibland med mellanlandning i Ronneby om inte minnet sviker mig). Men det som knuffade mig över kanten var ändå löftet om äventyr. Det var historierna om Wright, Lindbergh, Yeager och Glenn som satte fantasin i rörelse.

Tomahawk

Men förebilder fanns även på närmare håll. Jag minns särskilt ett äventyr som säkert är bidragande till mitt intresse. Det var en tur från Växjö till Mellanlanda i Sandvik på Öland. Det var min morbror Sune som satt vid spakarna och planet var SE-ICE, en av Chalmers flygklubbs PA-38 Tomahawker.  En koll med Sune visar att flygturen loggades den 29 juni 1992. I Sandvik sommarjobbade en god vän i Kvarnen och på programmet för besöket stod antagligen en kombination av bad, mopedåkande, luftgevärsskytte och att mata flipperspelet (klassikern F-14 Tomcat) med enkronor. Eller var det femkronor redan på den tiden?

Jag vill minnas att det var dallrande hett. Väderdata ger mig nästan rätt – det kom den dagen in en högtrycksrygg från sydväst och vädret var övervägande soligt med 24-25 grader på sträckan. När vi lättat från Växjö och steg i den varma luften över banan pep stallvarnaren av och till. Flygturen kan ha varat en knapp timme, det är drygt 70 nm mellan Växjö och Mellanlanda. Resan och inte minst att landa på gräsfältet – som korsas av en väg! – var det perfekta äventyret.

***

SE-ICE fotograferad av Sune under en flygdag på Säve i Göteborg. Cesar Erik havererade våren efter resan till Öland, den 28 mars 1993, på flygplatsen i Säffle. Fältet var egentligen stängt, men planet landade ändå.  När det sedan skulle starta skar hjulen ner i den våta och mjuka banan och planet gjorde en kullerbytta och blev liggande på rygg.

Annonser

Responses

  1. Sommaren 1992 var extrem varm och torr, jag minns den också. Det är intressant med sådana här ”golden moments”, hur de sätter sig. Blev det den öländska specialiteten lufsa på Sandviks kvarn sen?

    Bilden på SE-ICE verkar vara tagen när det var flygdagar på Säve i augusti 1988. Kommer ihåg Baltic’s Vickers Viscount som syns i bakgrunden.

    • Någon lufsa blev det inte. Får åka tillbaka och åtgärda det. Det stämmer (enligt Sune som kollade negativet) bra att bilden är från 1988.

  2. Jag minns också att stallvarnaren pep till några gånger när vi steg från Kronoberg. Det kan ha berott på att vi var lite tungt lastade. Jag hade tankat fullt på Säve och räknade med att det skulle vara drygt standardtank kvar i Växjö. Medvind gjorde att jag var fem minuter tidig så det blev väl ett par liter till. Det tog nästan 50 minuter till Sandvik. Tomahawken marschar bara 92 knop. Jag trodde väl att det var en misslyckad start som gjorde slut på CE. Jag var varnad för det. Ett år eller så innan jag börjde på Chalmers hamnade en Tomahawk i skogen pga för högt fuktigt gräs på banan. Det hade inte gått att starta från Sandvik med två personer i den värme som var. Det hade blivit att vänta till kvällen. Det var inte alltför stor marginal till enbuskarna när jag startade.

    • Vi får göra om turen, den här gången med mig vid spakarna!

  3. Det måste vi göra. Är det samma ägare till Kvarnen/flygfältet tro? När jag 1992 ringde för att fråga om vi fick komma hann jag säga ”Chalmers Flygkl…” innan han ropade ”Välkommen!”

    • Om PPR-uppgifterna stämmer i länken ovan, så tror jag att det fortfarande är samma person.

  4. Air and Space Museum! När jag var 13 och min mor och jag tillbringade tre dagar i Washington såg jag till att en och en halv av dessa spenderas på det museet. Det har inte blivit sämre sedan dess!

    • Det kanske blir ytterligare något tillfälle att besöka muséet… gärna tajmat med lämplig valrörelse! :-)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: