Skrivet av: Sven Wennerström | 20 maj, 2009

EK

Äntligen! Jag har flugit själv. Solo. Gått EK.

Igår åkte jag ut till Bromma för en kortare lektion över lunchen. På vägen såg jag att de startande Malmö Aviation-planen försvann i molnen lite oroväckande snabbt och mycket riktigt var det för lågt i tak för att flyga. Men prognosen hade i vart fall låtit antyda en möjlighet till bättre flygväder så jag bestämde mig för att vänta en stund i klubbhuset. När Bromma ATIS uppdaterats, var molnhöjden plötsligt strax över vad man får flyga i, och vi klättrade raskt in i Filip Zäta för att bege oss till Skå-Edeby.

Bortsett från låga moln – vilket inte besvärade ett dugg på Skå där trafikvarvshöjden är 600 ft – var flygvädret perfekt. Ett par knops vind, men annars lugnt och fint i luften. Bara att kliva in i trafikvarvet och malla in sig för studs-och-gå på bana 29. Några varv senare blev det fullstopp och eftersom det var kort lektion inbokad och vi kom ut sent, så trodde jag det var dags för en eller annan förmaning, demonstration eller helt enkelt att byta bana för att få vinden från något annat håll. För inte tusan är det väl dags för EK, tänkte jag när vi taxade tillbaka till bankorset.

Men det var det, Nisse hoppade av, gav ett par kloka förmaningar om att hålla mig undan från skogen strax innan bantröskeln på 29:an och sedan bar det av ensam i planet för att ställa upp för start. Inget att tveka på, bara att svänga runt konen som markerar bantröskeln och kolla av att allt var redo för start. Sedan full gas och iväg.

Med närmare 30 timmars blocktid i loggboken var det verkligen på tiden att få prova vingarna ensam. De sista två månaderna har faktiskt varit frustrerande. Strul med tider, teknik och väder har gjort att kontinuiteten i flygandet har varit dålig. Och de gånger vi kommit upp, har vädret ofta varit marginellt. Men övning ger färdighet och vad är väl egentligen bättre övning än skumpiga lektioner och massor av sidvindslandningar?

I vilket fall som helst är den frustrationen bortblåst när jag accelererar fram längs banan, far förbi bankorset och roterar. Hittar rätt fart och stiger till 300 ft, fortsätter i en stigande vänstersväng till 600 ft där jag planar ut och korrigerar kursen för att inte komma för nära Skå Kyrka. Har flyglärarens förmaningar i huvudet när jag gör gör mina landningsförberedelser. Svänger till baslinjen och sätter ett andra steg klaff. Hittar rät varvtal på motorn för att hålla höjden tills det är dags för final och full klaff. Siktar in mig på banan, håller upp för vinden. Sneglar på fart och höjdmätaren ett par gånger längs vägen. Farten bra. Höjden bra. Pulsen bra. Undrar om det inte är en solstråle som kikar fram mellan molnen. Skogsdungen passeras på säker höjd och jag drar av gasen helt när jag är säker på att nå fram till fältet.

Det kan ha varit den bästa landning jag gjort (och när man gått EK får man faktiskt skryta lite). Planet helt utfluget, vertikalhastigheten när noll och nosen bra riktad rakt i banan när hjulen smyger ner på fältet ungefär i höjd med bankorset. Ytterligare ett varv med samma rutin och en nästan lika bra landning – vinden har ökat någon knop och jag får en liten liten störning under utflytningen som ger ett par tiotal meter extra innan innan hjulen tar mark. Jag rullar ut och taxar tillbaka till bankorset.

Det börjar bli dags att röra sig hemåt, flygläraren kliver in och vi lämnat ATZ:t och går mot Älvnäs och Bromma för pappersarbete, snabb lunchmacka och sedan iväg till eftermiddagens möte där jag träfar Lennart som jag såg redan har släppt nyheten om min ensamflygning.

EK:n var såklart ett skönt kvitto på att övningen gett resultat. Det var först då jag insåg att jag faktiskt känner mig rätt säker på alla de moment vi övat. Visst återstår en massa innan vi är framme vid målet, men jag har tagit ett stort, härligt steg på vägen.

Annonser

Responses

  1. Grymt grattis! :)

    för mig var första EK landningarna nog dom bästa jag gjort :) ”Välkommen in i broderskapet” :) Vänta tills du får göra din första lilla EK nav… det ger hår på bröstet :)

  2. Tacktack! Jag ser mycket fram emot att få njuta av små och stora navigationsövningar, kart- och kompassfetischist som man är… :-)

  3. Grattis kapten.

  4. Tack!

  5. Grattis!

  6. Tack! Det var en härlig upplevelse.

  7. Grattis!
    Jag har varit bortrest och har inte sett detta förrän nu. :-)

  8. Tack tack!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: