Skrivet av: Sven Wennerström | 28 april, 2009

Ultralätt flygning i Borås

Det har varit några sådana där veckor igen – massor av arbete och några inställda flyglektioner på grund av väder och teknikproblem har gjort att det inte flugits mer än ett par timmar sedan förra månadsskiftet. Frustrerande, men dessvärre inte så mycket man kan göra åt saken mer än att gilla läget och hoppas att torsdagens pass inte drabbas av det opålitliga vårvädret.

Däremot har det nöjesflugits lite! Efter ett par dagar hos de förträffligt trevliga kollegorna i ett vårvarmt Göteborg stannade jag kvar i väst över helgen och fick av en slump tillfälle att från Borås/Viared ta en tur med ett ultralätt Zenair Zodiac CH 601 UL:

hangar-helfigur

Ett i alla avseenden modernt ultralätt plan, med plats för två personer, en 80 Hk Rotax-motor, traditionella klockor i instrumenteringen och styrspak istället för den yoke som används i de plan jag vanligen flyger.

interior

Kurs och horisontgyro finns inte med bland instrumenteringen och fartmätaren är graderad i kilometer i timmen istället för knop. Bränsletankar i vingarna (tankväljaren syns bakom spaken), inget blandningsreglage, snapspump eller förvärmning, men choke och gasreglage av dragtyp som sitter längst ut på båda sidor av instrumentpanelen. Spaken delas som synes av båda piloterna. Uppe på spaken ser man reglagen för höjdrodrets eltrim.

Bara att dra ut planet på plattan och gå igenom checklistan!

hangar-inifran

Viareds flygplats är en liten livlig flygplats för allmänflyget, med aktiv klubbverksamhet och all service man kan önska sig som privatflygare – rymligt och fräscht klubbhus med kafeteria, stora hangarer och flygbränsle av alla sorter.

På flygplatsens banor – en hårdgjord bana och ett parallellt grässtråk –  samsas motor-, UL– och segelflygklubben och just den här dagen var det gott om segelflyg i luften och på plattan blev en PA-28:a noggrant tvättad för en möhippeflygning.

Efter checklistan, motorstart och uppkörning, taxade vi ut på banan och drog på. UL-planet steg som en kork, trots  att vi rimligen låg nära de 450 kilonas maxvikt. Lite hjälp hade vi nog också av att det satt en stigpropeller monterad (eller, om jag förstod saken rätt, propellern var omställbar på marken och var nu vinklad för stigförmåga).

instrument

På 2000 fot plande vi ut och jag tog över spaken. Det var lite ovant att flyga med spak, men egentligen inga konstigheter. Planet reagerade väldigt lätt på roderutslagen, så jag fegade lite i början. I synnerhet höjdrodret var känsligt så första svängen kom jag inte jättebra ut ur. Men som sagt, efter bara ett par svängar kändes det fullt naturligt med spak och stigning och motorplané var inga konstigheter alls, även om man fick jobba lite mer med höjdrodret, särskilt när det var dags att sjunka.

Segelflygaktiviteten hade skvallrat om att luften rörde på sig en del. Turbulensen kändes definitivt annorlunda än i den tyngre PA 28:an och vi kom även in i ett par rejäla termikbubblor som gjorde att planet verkligen åkte som i en hiss rakt upp. Över huvud taget var känslan att man hade mycket mera ”kontakt med luften” i UL-planet.

Vad gäller fartegenskaperna så var de fullt tillfredsställande och med annan vinkel på propellerbladen och ett par nya hjulkåpor så hade den spelat jämt med vilken PA 28:a som helst. Minst.

Så här glad blir man av att flyga:

sven

När det var dags för inflygning lämnade jag infrån mig spakarna (och fick tillfälle att plocka fram kameran) och Philip satte ner planet i den byiga sidvinden innan vi backtrackade tillbaka till plattan. Utflytningen och sättningen var också den en smula annorlunda jämfört med tyngre plan. Det var en del störningar i vinden vid bantröskeln som resulterade i ett litet stig. Jag tror inte det hade påverkat lika tydligt på ett plan med mer vikt i förhållande till vingytan.  Jag är dock  mycket imponerad av UL-planets prestanda och egenskaper – inte minst att det är ett sätt att flyga  som fortfarande är relativt billigt utan att man gör avkall på att det är ett modernt och bekvämt plan.

borasfaltet

Annonser

Responses

  1. Vad härligt det verkar :P Jobbar fortfarande på mitt cert… men det tuffar på i stilla tackt… Belöningen i slutet av tunneln för mig är att flyga in mig på Johannisbergs Katana, inte UL men liten, lätt och spakstyrd :P

    du råkar inte jobba kring hötorget?

  2. Håller också på med mitt cert, det går i ganska maklig takt – svårt att få till det med flygtider, jobb och väder. Men till slut ska det väl bli fason på det!

    Jodå, sitter med utsikt över Hötorget.

  3. Jag borde nog inte klaga, flyttade över till Barkarby i slutet på mars och har fått ihop 21,9 timmar… men just nu går det inte så snabbt =/

    Hur har det gått för dig, hur mycke har du flugit och med vilka flyger du?

    Har jobbat här inne i snart 8 månader men hittar bara tråkiga matställen, har du något tips på ställen med riktigt kött eller husmanskost?

  4. Jag flyger m Stockholms Flygklubb. Gav en liten uppdatering om hur det går i ett alldeles eget inlägg.

    Om du kan ta husmanskost i låda och värma själv, kan jag rekommendera Saluplats 30 i Hötorgshallen ( http://www.saluplats30.se/ ), eller ”Finska pojkarna” som den ibland kallas. Lite åt det dyra hållet, men bra mat.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: