Skrivet av: Sven Wennerström | 11 mars, 2009

Skidåkning i Sälen

Äntligen dags för lite seriös skidåkning! Direkt efter jobbet satte vi oss ett glatt gäng i bilen och susade iväg längs E18 på väg mot Sälenfjällen där vi enligt rykte skulle mötas av snö, skidspår och en varm stuga. Depåstoppet blev ICA Maxi i Borlänge, samt en matpaus i Kupolen i samma stad där vi fick syn på följande märkliga meny:

dsc00312

Landsortens kärlek till udda pizzasorter är välkänd, men vad tusan är en Dalkurd? Diskussion utbröt. Själv gissade jag på att folkslaget på något sätt var inblandat, kanske ligger en del av Kurdistan i Dalarna och då är ju begreppet Dalkurd rätt självklart. Någon annan trodde att det handlade om en exotisk variant av den på de brittiska öarna så populära citronkurden. Frågan är dock vad man i så fall blandar med äggula och socker för att få till anrättningen.

Verkligheten- vill jag hävda – gav mig delvis rätt. Pizzan är uppkallad efter den kurdiska fotbollsklubben Dalkurd FF, vilket man kanske skulle känt till med tanke på att klubben valdes till Årets kurd vid Kurdgalan i slutet av januari.

Styrkta av Dalkurd Special och denna nya kunskap, fortsatte vi de sista milen fram till Sälen, som visade sig motsvara förväntningarna mer än väl vad gällde snötillgång.

p1010051

Jag kan inte ens minnas när jag senast såg så mycket snö. Vackert, vitt och tyst. Snötyngda tak och meterlånga istappar. Och skidspåren ska vi bara inte tala om – efter en småtrist transportsträcka bort förbi Högfjällshotellet så glider vi plötsligt in i en skidåkares våta dröm. Nypreparerade skidspår. Stenhårt underlag, spåren knivskarpa och stavbäddarna sådär härligt fasta att det gnisslar lite vid varje stavtag. Molnigt väder gjorde att dagsmejan inte kom åt att isa ner i spåren, så föret var på topp.

p1010065

Följande dag inledde jag med en kortare fjälltur, målet var en stuga uppe på någon topp som jag glömt namnet på, men motvind, vass snö och krympande sikt fick mig att vända halvvägs. Med det tunnaste skidstället på så närmade sig komfortminimun ganska snabbt. Istället blev det nedförslut och medvind tillbaka en bit – mycket skönare – innan jag hittade ett annat spår längs en mer skyddad dalgång. Det var kanske inte optimal skidträning, men en härlig naturupplevelse. På vägen tillbaka mötte jag några hundspann som var ute. Min kollega Stefan brukar prata om att hundspann skulle bli en alldeles utmärkt tevesport och jag är böjd att hålla med – det var ordentligt fartfyllt när de kom farande!

p1010058

Dagen avslutades med ett par mil i kanonföre i det vanliga spåret. Full fart utför och perfekt fäste uppför. Då är det riktigt riktigt roligt att åka.

Efter det blev vi dessvärre upphunna av ett rejält snöoväder och söndag förmiddag pulsade jag runt en mil i totalt överblåsta och igensnöade spår innan jag gav upp och packade bilen för återresa i uselt väglag. Det fick bli ett par mils omväg runt Gävle hem för att undvika de sämsta vägarna och frågan är om man inte alltid ska ta den vägen – snabb fin 120-väg istället för snirkliga 70- och 90-vägar.

Ca 7 mil skidåkning blev det, vilket jag tycker är ett fullt acceptabelt resultat för en helg. Ingen träningsvärk, men lite stel och sliten framför allt i axlar, triceps och gluteus maximus.

Annonser

Responses

  1. Hoppas verkligen att jag någon gång framöver får chansen att avnjuta denna kulinariska specialité! :-)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: