Det börjar bli en tradition att fånga någon av helgerna tidigt i spetember för att åka ut i skärgården. En sådan där helg precis i mötet mellan sommar och höst. Då det fortfarande är varmt i vattnet och luften, men med de första gulnande löven. Kanske den bästa tiden för en kortare skärgårdstur.

Den här gången var det lite speciellt, för istället för att som så många gånger tidigare hissa segel blev det istället att ta sig fram för motor. Och då inte genom att ”hissa gjutjärnsgenuan” och puttra fram i stilla mak, utan med en rejält tilltagen V8 under aktertoften.

Start från Södra Ljusterö fredag kväll och medan mörkret sänkte sig avklarades tankning i Linanäs. Därefter ett kort ben över till Grinda där ett bord väntade på värdshuset. Grinda är ett av mina favoritställen i skärgården just för att det är så lättillgängligt. Ett givet utflyktsmål när vi vill visa upp den fantastiska skärgården för långväga besökare. För ett par år sedan tog vi också en vintertur hit – massor av snö, is på fjärdarna och raggsockar framför öppna spisen. Rekommenderas varmt.

Lördagen började med frukostbryderier – kaffe saknades och på värdshuset hade de ingen termos att låna oss. Turligt nog (eller månne förtänksamt) fanns en tom MacAllan-flaska att tillgå, så kaffekrisen kunde undvikas. Resten av dagen bjöd på sol, bad och fiske i Lådnafladen innan vi satte kurs österut. Planen var Stora Nassa skärgård, men då osäkerhet rådde kring generatorns status valde vi att gå till Möja istället.

Högfartsnavigeringen dit var riktigt rolig, men det dröjde inte lång tid innan jag avfärdade GPS:en till förmån för sjökorten. Bestick grävdes fram ur ryggsäcken (gå aldrig hemifrån utan…) och medan båten rattades genom de smala fjärdarna satt jag bredvid och skrek ut kurser. Hejdlöst roligt. Jag har ju förresten tidigare utlovat ett helt inlägg om min inställning till GPS:er, antar att jag får se till att skriva det snart.

Möja är en riktig paradisö, sinnebilden för skärgårdsidyllen med slingrande grusvägar, trafikerade av flakmopeder. Också nu inser man hur skönt det är att vara ute lite efter säsongen, när allt är helt tyst och stilla. Kvällen var ljummen och först när daggen föll flyttade vi in under kapellet.

Söndag. Platt vatten. Stor motor. Dags att leta upp en ensam fjärd för att se hur mycket det gick att få ur vinkeljärnet. Jag bakom ratten, GPS:en visar FÖG på lite över 40 knop:

Avslutningsvis ett par ord om att åka med motorbåt. Inbiten seglare som man är så tar det ju emot lite. Det bullrar, luktar illa, är hutlöst dyrt och drar upp svall. Samtidigt är det helt fantastiskt att på kort tid komma ut till alla smultronställen i skärgården. Platser som man annars måste välja bort på grund av tidsbrist eller ogynnsamma vindar.